Jag som driver kennel Moonhaven heter Katarina Bladh.                                                            Katarina januari 2009

                                                                                                                                                                       Katarina januari 2009

Jag har hållt på med hundar i över 20 års tid nu och har prövat på det mesta inom "hunderiet". Jag har gått ett otal kurser i lydnad, agility, viltspår, utställning mm med mina hundar genom åren. Själv har jag också förkovrat mig genom att gå ett antal kurser, seminarier och utbildningar för att bättra på mina hundkunskaper.

Jag är utbildad handledare, valpkursinstruktör och agility-instruktör inom SBK. Jag har under många års tid hållt i ett antal valpkurser i Brukshundklubbens regi på min hemort. Jag har suttit i styrelserna under ett antal år både för Pomeranianklubben, Kooikerhondjeklubben och Gnosjö Brukshundklubb. Jag har suttit med i avelskommittéer och utställningskommittéer.

Jag är medlem i:

Svenska Kennelklubben 

Svenska Kooikerhondjeklubben - SKooi

Holländska Kooikerhondjeklubben: Vereniging Het Nederlandse Kooikerhondje

 

Nedan följer en liten historik av de olika hundarna och hundraserna i mitt liv:                             

Jag växte upp i ett hem med föräldrar som inte förstod tjusningen med hund. Så min första hund fick jag köpa för ihopsparade pengar när jag var 16 år, när mina föräldrar ansåg att jag kunde ta ansvaret för en hund helt på egen hand. Det blev en Shetland Sheepdog vid namn Jesper, född i februari 1987.

Jesper och jag provade på det mesta som fanns att göra; lydnad, agility, utställning mm. Det första jag sedan gjorde när jag flyttade hemifrån var att planera för hund nummer 2. Det blev ytterligare en Shetland Sheepdog, en tik som hette Julia, född i augusti 1992.

Mitt intresse för utställning och avel hade växt och eftersom ingen av mina bägge hundar jag hade dög till detta, så började jag se mig om efter ytterligare en hund. Denna gång av annan ras samt att det skulle vara en liten ras, eftersom jag tyckte det räckte med de 2 hundar av en "stor" ras jag hade hemma. Jag tyckte inte heller att Shelties motsvarade mina förväntningar på vad jag ville ha i mentalitet av en ras, utan ville prova något nytt.

Denna gång blev det en pomeranian (tidigare kallad dvärgspets). Lilla svarta Ebba flyttade in i oktober 1996 efter 1½ års väntan på just en svart tik och hon vände upp och ner på mitt, Jesper och Julias liv. Shelties är ganska timida och försiktiga. Det var inte Ebbas personlighet alls! Det var en kavat och tuff tjej som från den dag hon flyttade in vid 9 veckors ålder, tog befälet över mina bägge andra hundar......... Hon försökte med mig också, men det gick inte lika bra =)

Jag fastnade totalt för rasen och när Ebba var lagom gammal så parades hon för min första kull. Det blev en liten svart hanvalp som såg dagens ljus i januari 1998.

Man kommer inte långt i sitt avelsarbete med en mor och son och även om det smärtade så fick han flytta till ett nytt hem när han var 7 månader gammal. För pengarna jag fick för valpen köpte jag ytterligare en svart pom-tik, Maja. Maja kom att bli min första riktiga utställningshund. Hon blev champion endast 16 månader gammal.

Det rullade på med pommar under några år och det föddes en del kullar. Julia blev sjuk och fick tas bort endast 6 år gammal och när sedan Jesper började bli gammal så började jag se mig om efter en annan ras i samma storlek som Sheltie, fast med ett annat temperament.

Av en slump sprang jag på Kooikerhondjes på en utställning i Jönköping hösten 1997. Jag noterade att det verkade vara en vacker ras i lagom storlek och med päls som verkade lättskött. I april året därpå åkte jag och hälsade på en kennel som hade en tik som var drygt ett år gammal . Det var hos Anette på Tollartrollets kennel. Vi pratade om rasen och jag föll totalt för tiken som Anette hade.

Efter det så åkte jag på alla träffar och möten och uppfödarseminarieum som Kooikerhondjeklubben ordnade. Jag lärde mig så mycket jag kunde om rasen. Jag var till och med huvudansvarig för rasens första officiella utställning år 2000. Detta utan att ens äga en Kooiker!

Jag ville inte skaffa en Kooiker så länge jag hade kvar Jesper. Jag ville inte att han skulle behöva stå ut med en vild och galen valp på sin ålders höst. I november 1999 gick det inte längre. Det upptäcktes en cancertumör stor som en apelsin i hans mage och han fck sluta sina dagar. Det var oerhört tufft......... Jesper var den hund som jag hade delat halva mitt liv med och vi hade gjort så otroligt mycket tillsammans!

Jag behövde sörja honom ifred och först ett halvår senare kände jag mig redo för en kooiker-valp. Jag tingade valp på våren 2000 och i augusti 2000 föddes så den kull där min efterlängtade valp fanns.

I oktober 2000, ganska precis 3 år efter att jag först sett en Kooiker, så åkte jag till Birgitta Lindblad på kennel Cirtap´s och hämtade min Lisa! Lisa växte upp till den hund jag ville ha och jag kände att Kooiker var den ras jag ville ha och satsa på i framtiden.

År 2000 blev också mitt kennelnamn registrerat. Jag tog namnet efter den första tik som hade en kull valpar hos mig och det var svarta Ebba som hette Heather Bell´s Moonlight Shadow i stamtavlan. Jag tog MOON från hennes namn och satte ihop det med en ändelse så att det lät tjusigt. Det blev Moonhaven!

Lisa blev sedan mamma till min första Kooiker-kull i augusti 2004. Lisa har följts av fler Kooikers här hemma och till dags dato har det fötts 13 Kooikerhondje-kullar (april-10) på kennel Moonhaven. Mina pomeranians har jag fortsatt med parallellt och det har under årens lopp till dags dato fötts 40 kullar om sammanlagt 76 valpar.

                               Katarina