En liten ängel till jorden kom, log och vände om….

Nu är det bara 4 av Mikklas valpar kvar.

För en vecka sedan när valparna var 2 veckor mådde alla bra och allt var som det skulle. Därefter började en av tikvalparna ligga still viktmässigt ett par dagar och sedan vägrade hon att ta en spene och dia hur jag än försökte och tro mig jag försökte på alla sätt och vis.

Jag trodde det var något tillfälligt och började stödmata med mjölkersättning var 3:e timme dygnet runt. Först ville hon inte dricka den, men sedan så vande hon sig väl vid smaken och hon fick i sig en bra mängd varje gång. Det gick bra ett par dagar och hon ökade på sig i vikt nästan som hon skulle.

Sedan började hon, som det verkade i alla fall, att få lite svårt att svälja, men hon var pigg ändå och fick i sig det mesta och betedde sig som hon skulle. Men i går så började hon bli lite slö och på eftermiddagen/kvällen fick hon inte i sig så mycket mat som hon skulle. Det rann mer och mer utanför.

Senare på kvällen fick hon inte i sig nästan någonting och hon började få svårt att lyfta huvudet. Vid 02.00 på natten fick jag inte i henne någonting. Det rann bara ut och hon svalde ingenting. Nu ville jag inte plåga henne med min ”matspruta” mer utan lät henne vara. Jag insåg att det var helt kört.

Senare under natten kräktes hon några gånger och sedan slutade hon röra på sig. Hon bara låg och andades, delvis med öppen mun.

Framåt morgonen tog jag henne och la henne på mitt bröst för nu började jag inse att det inte var långt kvar. Ett dygn tidigare var hon förhållandevis pigg, men nu var det nästan över.

Jag la mig i sängen med henne på mitt bröst och kupade mina bägge händer runt henne så hon fick känna värme och trygghet. Hon bara låg och tittade på mig med sina små ögon, men orkade inte röra sig. Den blicken man får är tuff. 20 dagar gammal, men redan en liten personlighet. Mina tårar börjar rinna.

Där hon låg på mitt bröst kunde jag tydligt känna varje andetag hon drog. Det började ta emot lite och hon började andas med öppen mun. Jag kunde känna att det började bli lite längre mellan andetagen och att hon började försvinna bort.

För varje andetag så kändes de mindre och mindre mot mitt bröst och sedan var de så svaga att de knappt kändes. Plötsligt insåg jag att jag inte kände något mer. Hon var borta.

Hon hade somnat in så lugnt och fint och helt stilla. Ingen gång hade hon gnällt eller varit orolig. Mina tårar rinner ännu mer när jag inser att nu är det verkligen slut. Hennes tid på jorden är slut efter bara ynkliga 20 dagar.

Jag visar henne för hennes mamma och hon nosar lite på henne och slickar henne och så är det inte mer med det. Jag tror hon fattade precis. Hon blev inte orolig när jag tog undan henne. Mikkla visste.

Det är lätt att vara efterklok. Om jag hade vetat hur det skulle sluta hade jag tagit henne till veterinären redan när hon slutade dia och tagit bort henne, men man vill kämpa och försöka. Sedan ångrar jag att jag inte tog henne till veterinären i går när hon började bli lite sämre, men när jag började inse att nu var det nog kört var det redan sent på kvällen. Jag tänkte åka in med henne till veterinären på lördagen, men så långt hann vi inte.

Det gick fort när det väl började gå riktigt utför. Något invärtes i henne var inte skapat på rätt sätt. Kanske var det hjärtat, kanske något annat, jag vet inte. Ju längre hon levde ju svårare var det för hennes lilla kropp att orka med och till slut tog det stopp.

Nästan en veckas oro och sömn i små mängder tar på en både psykiskt och fysiskt. Det är väldigt tufft känslomässigt. Men den dagen man inte kämpar på med varje valp man sätter till världen och inte gråter över den när kampen ovillkorligen är över, den dagen ska man inte hålla på med uppfödning mer.

I dag har jag svårt att glädja mig över de 4 friska fina välmående valparna som ligger i valplådan. Det känns orättvist att de ligger där och mår bra medan deras syster är död, men ge mig lite sömn och ro i själen så kommer jag om några dagar att känna mig glad över dem igen.

Det finns flera glädjande nyheter på olika sätta att berätta om andra av kennelns hundar, men det gör jag om ett par dagar. I dag känns det inte rätt.

/Katarina