Ja, kära vänner, det är ett under att jag sitter här helskinnad idag kan jag säga……… Min tid var inte ute riktigt ännu.

Var och hämtade min fodertik Tessie, för parning, nere i Huaröd i Skåne i onsdags och på vägen hem är det ett parti som det är omväxlande 1- och 2-filigt med mitträcke. Det var vid 9-tiden på kvällen och efter en dags arbete på skolan och sedan 5 timmar i bilen så var man lite halvseg. Ni som känner mig och har åkt med på diverse hundevenemang vet att jag brukar ha lite smågodis i bilen att tugga på om jag ska långt. Blir jag lite småtrött så äter jag, för äter jag kan jag inte nicka till. (Sedan stannar jag alltid och sover några minuter om jag känner att jag behöver om det så bara är några mil kvar hem. Riskerar varken mitt eller andras liv.)

Hade cirka 7 mil kvar hem och det blev 2-filigt igen efter en sträcka där jag legat bakom några långtradare. Jag beslöt mig för att köra om och det kunde ha blivit det sista jag gjort…

När jag är halvvägs i min omkörning av lång lastbil med släp så börjar plötsligt främre delen av lastbilen att svänga rakt över i mitt körfält. Det var inte bara en vindpust eller att den svajar, utan den är på väg över i mitt körfält. Jag får panik och står på bromsen. Att bli lite smalare är något jag önskar mig emellanåt, men då vill jag helst styra själv HUR det ska gå till, inte bli smalare för att jag blir klämd mellan ett vajerräcke och en långtradare.

Tur att jag inte var ett par meter längre fram för då hade jag blivt mosad. Det var bara en knapp meter kvar till mitträcket när han plötsligt rätar upp bilen igen och fortsätter.

Antingen slumrade han till eller så var han inte nykter. Jag tutade för fullt, bad en bön och sedan körde jag om igen. Hade inte lust att ligga kvar ytterligare 7 mil i 85 kilometer i timmen efter honom.

Kan säga att jag inte behövde äta något mer smågodis den sista timmen hem. Jag var konstigt nog plötsligt helt klarvaken…

I går var jag och tog blodprov på Tessie och sedan prövade jag att åka och para eller åtminstone introducera Nemo och Tessie för varandra. Jag misstänkte att det var lite tidigt i löpet.

När jag kom fram så fattde de tycke för varandra nästan omgående och Åsa och jag gick en liten sväng med dem. Väl tillbaka släppte vi dem (Tessie med lång lina eftersom det inte är min hund och jag inte vill ringa till hennes matte och säga att hennes hund är bortsprungen....) och de lekte och for runt,Tessie bjöd in emellanåt och Nemo gjorde några parningsförsök.

Rätt som det var under leken så blev det en parning och det klarade de helt på egen hand. För Nemo var det fösta gången så han var duktig. Det tog inte många minuters lek innan parningen var ett faktum faktiskt. Tessie är något större än Nemo (bla därför jag utsett honom som blivande fader) så jag trodde kanske det skulle bli ett problem, men det klarade Nemo galant, han klättrade upp på henne väldigt bra =) Vill man så kan man!

Blodprovet visade att det var lite tidigt med en parning i går så vi gör ett nytt försök i morgon och sedan väntas det förhoppningsvis valpar här om 9 veckor.

Här kan ni se bilder från parningen om ni vill, på Nemos matte Åsas blogg: TRYCK HÄR